Idag är en tung dag

I går kväll fick matte och jag det tunga beskedet att vår frallkompis Agnes inte längre finns med oss.

Agnes finns nu i hundhimmlen där hon inte längre har ont och där hon kan busa hur mycket som hellst. Agnes mamma, Suzan, har skrivet och berättat om Agnes-hjärtat.

Suzan berättar

Jag har skrivit ett dagboksinlägg om Agnes som jag tänkte skicka vidare för att berätta vad som har hänt vår lilla hjärta, hon är alltid saknad och älskad.

Jag vet inte jag ska klara av att leva med den sorgen jag bär inom mig.

Mitt älskade lilla hjärta Agnes finns ej längre hos oss nu..

Hon kom till oss en rå och kall vårdag 2006, smutsig och misskött direkt från en hundgård i Ryssland.
Vi blev fodervärdar och föräldrar på en och samma gång.
Vi fick bada henne i flera omgångar och mata upp hennes tunna kropp.

Hennes första operation blev svansen, den var missbildad och full av illaluktande svamp.
Hon återhämtade sig bra och blev en mycket pigg hund.
Ett år senare blev hon dräktig och värksvag, hon fick kejsarsnittas.
Det blev en tuff tid framöver, både för mig och ”Aggan”. Uppfödaren utnyttjade oss och vi far båda illa.
Vi köpte loss henne och försökte lägga allt bakom oss, hon var ju trots allt hos oss nu och skulle få det bra.

Kort därefter blev Agnes sjuk, urinvägsinfektion och akut livmodersinflammation och vi fick operera henne en tredje gång.
Även denna gång var hon tapper och återhämtade sig.

Agnes fick diagnostiserad damm- och kvalsterallergi.
Dagarna fylldes med städning, badning, smörjning och medicinering, men Agnes var tapper och vi gick igenom det tillsammans.

Dagarna fylldes sedan med skratt och glädje, om nätterna smög jag upp henne i sängen trots att hon inte fick vara där.
Semestrarna fylldes med Ö-resor och Härjedalen, Agnes mådde bra trots allergier och stress från hennes tidigare liv.

Mars 2009 blev Agnes sjuk.
Det gick inte att sätta på halsband, lyfta eller röra henne. Hon skrek konstant och vi åkte in till Södra för röntgen.

De kunde se att hon fått diskbråck i nacke och skuldra, men även att resterande ryggrad var missbildad och att Agnes haft ont hela sitt liv.
Vi fick Metacam och Agnes skulle bäras omkring på de kommande tre veckorna.

Andra dagen blev hon akut försämrad, vi fick åka in ännu en gång och medicinera henne ytterligare med morfintabletter (Tradolan).
Trots medicinerna och ökande doser blev Agnes inte bra, det blev aldrig några kommande tre veckor utan endast tre dagar.
Agnes skrek, hon kunde knappt lägga sig ner i perioder, flåsade och hade mycket ont.


Vi åkte till Bagarmossens djurklinik igårkväll och tog det tuffa beslutet att låta henne komma till hundhimlen.
Alternativen var att lämna henne på sjukhuset för att ge henne smärtlindring och sedan remittera henne till Strömsholm för eventuell operation.
En avancerad operatioon som inte kunde garantera henne ett smärtfritt liv pga hennes missbildningar på ryggen, dessutom en smärtsam och lång rehabilitering.

Vi ville inte att vårt lilla hjärta skulle få gå igenom något sådant eller låta oss se henne gå igenom en fjärde operation.
Klockan 23:15 den 14:e mars 2009 tog Agnes sitt sista andetag, hon sov djupt innan och vi fick spendera vår lördagskväll på golvet i en kall undersökningssal istället för hemma i soffan med varsin hund i knät och tittandes på melodifestivalen.

Det gör så ont, mitt hjärta brister och jag vet inte vad jag ska fylla mina dagar med för att orka gå vidare i denna sorg.
Hon var min bebis, alltid hungrig efter kärlek och ställde alltid upp för en myskväll i soffan.

Jag kommer sakna hennes snarkningar, jag kommer sakna hennes skutt efter hon gjort ifrån sig ute.
Jag kommer sakna hennes dragkamp när det regnade ute och hon inte ville följa med.
Jag kommer sakna hennes tass-tuggande och hysteriska öron-kli.

Jag hoppas att hon trots elände haft en bra liv.
Jag hoppas att vi tog det rätta beslutet.
Jag hoppas att jag och min man kommer att orka såsmåningom.
Jag hoppas att Frank kommer sluta leta efter Agnes för jag orkar inte se det.

Agnes blev fyra år och en vecka, hon är i hundhimlen nu och vakar över oss.
Vi kommer att leta efter en båt och döpa den efter henne, så att hon kommer att vara med oss på vår semester i sommar precis som vi planerat.
Enda skillnaden är nu att vi inte behöver köpa någon flytväst till henne för nu är det Agnes som flyter bäst utav oss alla.

Agnes, vi saknar dig